Jag har alltid drömt om att skaffa en egen lägenhet och att få inreda den. Men nu när det är dags får jag sådan panik. Detta har liksom alltid varit min dröm, jag har alltid fantiserat om hur mitt kök/vardagsrum/sovrum ska se ut och nu får jag panik för hallå hur ska jag kunna göra det stilfullt och clean samtidigt som jag ska få in allt jag vill ha i denna lägenhet. Jag behöver liksom en herrgård för att få in allt jag vill ha.

Till exempel när jag flyttade ner till Glimåkra för ett år, vår bil var FULL. Alltså vi har en stor bil och den var knökafull. Och då hade jag inte mycket av mina grejer. Det var liksom inte ens några möbler. Och mitt rum där nere fylldes upp direkt. Hur kan saker ta så mycket plats?

Jag menar bara kolla på detta. Detta var ett litet hörn av mitt rum och där skulle jag trycka in allt.
Så jag har lite sådär extrem prestationsångest för att göra min kommande lägenhet as-snygg och jag kan typ inte släppa det ur tanken. Jag funderar KONSTANT på vart jag ska ställa vad och hur det kommer se ut och hur jag ska få plats med allt samtidigt som det inte ska se för fullt ut. Hur gör man sånthär utan att gå sönder?

Här har ni mitt rum i vintras. Det är ju mysigt absolut men liksom fortfarande ganska flickigt?
Det är som att jag sparat inför detta under så lång tid och vem vet, min stil kanske har ändrats drastiskt under tiden jag samlat och planerat så man kanske ser världens stil-förändring i hälften av mina grejer. Och det kommer jag inte veta förens jag är där och då kommer jag få panik för jag är, för den som inte vet, lite av ett planeringsfreak och har lite pedantiska inslag.

Hur lätt blir det inte att till exempel bli som Pernilla Wahlgren eller Christina Schollin och maniskt samla på en grej. Det går ju så lätt över styr. Man kan ju lätt gå in i att matcha i sin lägenhet och helt plötsligt har man 79 ananaser eller 134 änglar överallt. Huuuuur gör man?

Här har jag till exempel idag fixat lite med mina smycken. Men det ser fortfarande såååå plopprigt ut.
Så jag har en liten stund på mig att förbereda mig och försöka slappna av i tanken att jag kanske har förstört allt för mig själv. Hehe nejdå, men jag får nog ta och försöka släppa det och försöka leva mer i nuet. Tyvärr är just det inte något jag är såååå bra på.
Det kommer iallafall bli otroligt roligt när det känns lagom klart så vi kan ha inflyttningsfest och jag kan lägga upp lite bilder här. Det känns som en evighet kvar, men helt ärligt är det nog inte så lång tid kvar ändå.
Alright byeee
0